“Ett hål i himlen” hette vår föreställning i maj 2019, gästartist var ingen mindre än Miguel Muñoz. Miguel var just då regerande världsmästare i trolleri och hade fått en roll i filmatiseringen av filmen “Dumbo” som Tim Burton regisserade. Vilka otroliga gästartister vi hade på Mystique, Tom gjorde verkligen ett fantastiskt jobb på den fronten. Vid det här laget hade också andra trollerikonstnärer runt om i världen börjat höra talas om Mystique och vad jag förstår så märkte Martin av det när han började åka och tävla med sin “Sad clown act”. Miguel har varit flera gånger i Sverige och uppträtt på trollerikongresser och liknande tillställningar, en luttrad publik kanske tänker att det inte var så märkvärdigt att han dök upp hos oss också då. Det finns dock en stor skillnad, vi hade inte råd med mer än hans resa och hotell och en väldigt symbolisk summa i ersättning. Han kom i hög grad för att han ville leka med oss och han visste att vi gjorde konstiga nummer i våra föreställningar. Miguel själv har flera roliga akter men min favorit är förstås akten han vann VM (FISM) med, det är en sådan där poetisk akt som i sig har en magisk stämning och är väldigt vacker. Våra egna bidrag till den här föreställningen var lite blandade (som vanligt i och för sig) Vi började föreställningen med avslutningen, kommer jag ihåg, och sedan hade vi en tidsmaskin som tog oss tillbaka till början så vi körde inledningen med “Bröder Borstar Bäst” när den riktiga avslutningen kom i slutet där den borde vara låtsades vi att allt började om igen och kunde fortsätta i en oändlig loop. Tom och John-Henry gjorde ett nummer med sagda tidsmaskin, enda anledningen till att jag vet det är för att det finns en bild med de två och i körschemat står det “Tidsmaskinen”. Hade jag inte tjuvkikat på Ottar Kraemers recension av föreställningen hade jag inte haft en aning om att de gjorde ett nummer med tändsticksaskar som försvann.
Foto: Arto Airaksinen
Vi hade även med ett klassiskt nummer där en lånad sedel försvinner och dyker upp i en nöt som ligger inuti ett ägg som i sin tur ligger inuti en citron. När jag tittade på bilderna trodde jag först att Tom gjorde det tricket, men det visade sig att han gjorde sitt eget äggtrick “Things that go cluck”, och nu sitter jag och undrar om det var jag eller John-Henry som gjorde det. Jag har en version av det tricket som jag gör ibland, men jag minns inte att jag gjorde det och Martin brukar inte göra det vad jag vet. Kanske gjorde vi ett ensemblenummer? För övrigt gjorde Miguel ett väldigt roligt nummer med ägg som förökade sig.
Jag och Martin gjorde för första gången numret med struten som fylls av blommor tills vi stod i ett litet hav av blommor.
Nu kommer vi till inledningen av andra akten, det var här vi gjorde en version av tråden som slits av i små bitar och blir hel igen “Gypsy thread” som jag lovar att vi aldrig kommer göra om. Vi försökte flera gånger att göra det tricket och det blev aldrig bra. Här blev det någon sorts buskissketch med mig som maratonlöpare som skulle springa igenom ett målsnöre. Jag minns att repetitionerna av det numret var väldigt röriga och att vi försökte hitta på alternativa metoder för själva tricket men att vi aldrig lyckades med det, till slut stod vi väl där dagen innan eller så och drog ihop något. Här borde jag som regissör ha satt ner foten har jag tänkt efteråt, men det är svårt ibland, särskilt när man själv spelar en rätt stor roll på scenen. Jag vet inte vad publiken fick ut av det, jag minns att de skrattade väldigt mycket, en kille i tolvårsåldern låg ner och skrattade varje gång jag kom lubbande i teaterns trappor. Jag misstänker dock att själva trolleriet framstod som väldigt otydligt. Vi överlevde på något sätt igen, flera av våra egna nummer som vi brukar göra i våra soloföreställningar var med i den här upplagan av Mystique. Det hände lite då och då men inte alltför ofta.
Foto: Arto Airaksinen
