I januariföreställningen kom Will Houston och hälsade på, Will är en brittisk gentleman ut i fingerspetsarna med en fantastiskt knastertorrt anslag i sina nummer. Han är också akademiker och om jag inte minns fel har han doktorerat i magihistoria. I vår kastrutin som jag har nämnt tidigare och som också inledde den här föreställningen hade vi börjat låta Martin fånga ett föremål precis i slutet på numret som sedan ledde vidare in i föreställningen. Den här gången var det en portmonnä som ledde titt att Tom och John-Henry gjorde något med portmonnäer och sedan gjorde John-Henry en myntrutin. Vi gjorde även ett nummer med rep där vi tog diverse reptrick och satte ihop till en längre sekvens. Jag tror att det kanske kan vara första gången som vi trollade fram något ur John-Henrys skägg, men det var ingen frukost som dök upp utan spelmarker och en fingerborg.
Foto: Olav Holten
När det gäller den kreativa processen för Mystique så var det inte bara en process utan många olika, och jag kommer att försöka beskriva vad vi höll på med vartefter här i min lilla följetong. Några nyckelfaktorer finns det förstås; i och med att vi hade så lite tid var vi tvungna att arbeta fort. Det är lätt att tro att vi trots allt hade en tre till fyra veckor på oss mellan varje show, men det stämmer inte riktigt. För det första var jag borta varje helg och jobbade på Östersjön med Gajoni, så inga repetitioner då. Lite då och då var vi borta på andra brödjobb, vilket minskade tiden ytterligare.
För att vara effektiva var vi alltid snabbt uppe på golvet och provade saker, vi var i min replokal och testade idéerna omedelbart. Istället för att sitta och försöka fundera ut hur allting skulle vara kastade vi oss ut och försökte se vad det kunde bli av våra idéer. Det här tror jag var en av hörnstenarna i vår process, snabbt upp och bolla idéer medan vi stod och försökte göra ett nummer. Allt samtidigt!
Det här gjorde förstås att jag som regiansvarig var tvungen att också vara snabb, jag måste bestämma åt vilket håll vi skulle gå för att komma framåt. Ibland följde högljutt knorrande och sura miner, men det fanns inte tid att vara grinig allt för mycket. Tom sade också mycket riktigt någon gång att: ” får det inte vara med här så sparar jag bara den idén och gör den i något annat sammanhang”. Jag lovar att berätta mer om hur jag tänkte och jobbade med allas idéer som regissör, men nu tänkte jag ta upp en annan aspekt av vår process. När vi hade jobbat en dag i replokalen gick John-Henry hem och byggde prototyper till allting. Nästa dag kom han tillbaka med någonting som vi kunde använda och testa med. Han kom med saker som var 3D-printade, ihoptejpad gamla yogamattor, latexgjutningar och allt möjligt. Det hände att det gick sönder bara man tittade på det, men det gjorde ändå att vi kom vidare. Ibland kan man se hur något bör konstrueras medan man ser prototypen falla ihop. Då och då fick vi se stackars John-Henry med en pryttel i ena handen och en tub superlim i andra handen med vild blick limma ihop magneter och annat som just hade brakat ihop.
Här har ni nu fått några riktigt bra tips och hur man får igång en kreativ process: Ha någon att bolla idéer med, var snabbt uppe på golvet och testa, bygg ihop något som stämmer någorlunda överens med idén om det så bara är av kartong och tejp. Sist men inte minst; om ni är flera måste ni ha någon som har sista ordet och kan bestämma, någon som kan leda arbetet.
Det är faktiskt det som en regissör är egentligen, en arbetsledare.
Martin fortsatte att tjata på Tom hela januari också…
Foto: Olav Holten
