I november 2019 hette showen “Oväntat besök” vår gäst var den härlige Reggie Simon. Reggie kommer ursprungligen från USA men bor i Sverige sedan många år och är en skicklig magiker. Han gör en hel del väldigt snyggt trolleri, det är kul att titta på Reggie när han jobbar. Det var i den här föreställningen som vi gjorde ett nummer som hette “Ho Chang”. Tom hade diskuterat en bok (av John Mulholland) med andra trollkarlar på Facebook, och Tom hade inte mycket till övers vare sig för författaren eller boken. Något man märker då och då är att folk som hittar på trick och beskriver dem i en trolleribok inte alltid har testat om det fungerar eller inte. Finns det en effekt? I så fall hur stor är den effekten i jämförelser med metod och uppbyggnad? Ibland medföljer också ett sorts manus där författaren skriver vad han tycker att den som framför tricket ska säga. Några av de som Tom diskuterade med tyckte att det var en utmärkt bok, jag minns inte hur det blev så men Tom eller vi bestämde att det skulle framföras ett trick ur boken på Mystique. Någonting vi snart konstaterade var att det var en lång och krånglig väg till en minimal effekt med en liten buddafigur som försvann för att omedelbart visa sig vara på ett annat ställe. John-Henry gick hem och försökte bygga rekvisitan efter ritningar i boken. De var oanvändbara och John-Henry var tvungen att göra om alltihop för att det skulle fungera rent tekniskt. Jag fick äran att plugga in manuset som fanns i boken, vi strök en del men det var ändå en i mitt tycke förfärligt text. Den rad som har stannat i mitt minne är: “Ho Chang, även känd som kinesernas jultomte!” Detta sade jag samtidigt som jag pekade på den lilla buddafiguren som satt på en bok. Under det att jag dramatiskt berättade om Ho Chang byggde de andra upp en liten låda ovanpå fyra glas. Buddafiguren försvann och jag kunde äntligen peka på lådan och utbrista: “Den är där”. Jaa, där var den, även trolleritrick kan vara pekoral.

Foto: Olav Holten

I den här föreställningen gjorde jag även ett trick som allmänt kallas “Nickelboxen”, men tricket heter egentligen “The Demon wonder box”. En duktig trollkarl som vi träffade på Magic Castle var Jonathan Neal, han är otroligt duktig på att hitta på nytt material med gamla trick och det har han gjort med den här grejen också. Jag blev inspirerad av Jonathan och började leka med tricket, jag jobbar än i denna dag med det. Ibland tar det tid innan ett trick blir färdigt.

I den här showen gjorde även Tom och John-Henry ett trick som står i körschemat som “fotstegen”. Jag har för mig att det var någon slags förutsägelse eller så med ett antal åskådare på scenen, jag har för mig att det blev rätt rörigt och tog lång tid. Vi gjorde aldrig om det iallafall. Det finns också något i körschemat som står som “Grisen med mynt ur örat”, och jag minns verkligen inte. Om jag kliar mig lite extra långt in i örat så jag kommer åt hjärnbarken, så dyker det upp en minnesbild av att John-Henry gjorde ett trick där en svans på en gris skulle sättas fast eller ritas ellr något. Jag kan ha helt fel.

Foto: Olav Holten

Foton nedan: Arto Airaksinen