I december var det dags för julshow igen, den här hette “Tomtar på loftet” och jag minns att vi hade extra kort tid på oss att få ihop det. Vi gästades av härliga Caroline Ravn som glatt gick med på att sätta på sig tomteluva och tomteskägg och hänga med i finalnumret. I den här föreställningen handlade det mycket om paket. Vi hade med oss paket in på scenen i början som vi gav varandra och öppnade och hittade klädborstar i alla paket och så gjorde vi “Bröder borstar bäst”. I den här föreställningen hade jag rätt kul har jag för mig, särskilt när jag fick spela en snobbig trollkarl som tror att han är guds gåva lite trolleriet och låter medhjälparen göra allt jobb och sedan tar emot applåder för effekten. Min assistent spelades av Tom Stone och jag minns att vi gjorde ett fyra ess trick där Tom fick göra allt det svåra och jag bara vände på korten. Lite senare i föreställningen gjorde vi om det fast med bägarspelet, väldigt kul att få spela helt odräglig faktiskt.
Dessutom fick jag dansa runt i den här föreställningen också. Tom gjorde ett förutsägelsetrick med lånade föremål på ett bord. En åskådare fick säga hur föremålen skulle ligga och sedan visade det sig att det stod på en lapp som legat på bordet hela tiden exakt hur åskådaren hade valt att placera grejorna. I det ögonblicket dansade jag in och gjorde en liten koreografi som slutade i att jag trollade fram en liten hatt. När alla tittade på bordet igen var föremålen borta men hittades väl inslagna i paket i en tomtesäck som varit på scenen hela tiden. Vi ansträngde oss måste jag säga!
Foto: Olav Holten
Det var också i den här showen som vi gjorde peruknumret för första gången. Vi har gjort det flera gånger, och det har gått “på arslet” som Martin brukar säga nästan varje gång, men på helt olika sätt. Jag gillar numret åtminstone idémässigt. John-Henry som ju har jättemycket hår både på huvudet och i ansiktet spelar frisör, jag som ju är helt flintskallig kommer in i salongen och ber om en viss frisyr. Jag blir ombedd att sitta i en stol och vänta, då kommer Martin in. Martin har ju lika mycket hår som jag i vanliga fall men nu kommer han in och har en bisarr frisyr (en peruk). Frisören får då Martins hår att sväva upp och landa på mitt huvud istället. Det är några förvecklingar till, men som sagt nästan varje gång så händer det något med de tekniska aspekterna av numret (det går på arslet) som gör att allt urartar till rent vansinne. Publiken brukar skratta väldigt mycket, men jag är inte ens säker på att vi har gjort numret som det var tänkt en enda gång. Det finns olika metoder för att få något att “sväva” och vi har använt de flesta i olika upplagor av numret, en gång försökte vi med trådar, då råkade John-Henry klippa av tråden med frisörsaxen…
Jag är rätt säker på att vi vi det här laget hade fått en riktig ljussättare/tekniker på plats. Göran Hallmarken slapp äntligen köra både ljud och ljus. Den eminente Otto Stockhaus kom och satte ljus åt oss i full panik inför varje show. Han hade fått anteckningar av Göran dagen innan och sedan gjorde vi ett supersnabbt genomdrag på scenen på själva föreställningsdagen, och så satte han ljus. Våra föreställningar lyftes många snäpp tack vare honom.
Det här var inför julen 2019 och ännu hade ingen hört talas om Covid eller pandemi, men det dröjde inte så länge.
Foto: Olav Holten
