I april gjorde vi tre shower med olika namn, men i stort sett med samma innehåll. Vi åkte först till Göteborg och gjorde föreställningen “Bergtagen”, tänk att vi vågade oss dit igen! Nå, den här gången sov vi över i någons lokal som fanns i ett bostadshus, jag minns inte vem det var som var vänlig nog att fixa åt oss. Vi spelade också på fina Buratinoteatern som har en riktig scen och är väldigt mysig. Det gick väl lite bättre den här gången förutom att jag klantade mig i min “Zone Cone”. Jag har inte berättat så mycket om vår publik. Förutom folk som hörde talas om oss på ett eller annat sätt så dök det oftast upp en och annan trollerikollega, både okända och väldigt kända. Vi har också en publikmedlem som måste vara vårt största fan, jag vet att han har missat någon enstaka föreställning men inte många, han heter Ottar Kraemer och förtjänar ett särskilt omnämnande. Oftast satt han längst fram och ofta i sällskap av sin mamma, och alltid lika entusiastisk. Han dök även upp i Uppsala och i Göteborg till vår förvåning, jag minns att vi studsade till när vi kom in till öppningsnumret och han satt längst fram och applåderade. Till slut slängde vi in skämt och händelser i showerna som var riktade till honom.
Den här bilden har jag använt tidigare, men det är Ottar som hjälper Wolfgang Moser på scenen.
Foto: Olav Holten
23:e april var vi tillbaka på Teater 3 i Stockholm och gjorde föreställningen “Fragmenterad förnimmelse” med Inés från Spanien som gäst. Jag minns inte allt hon gjorde, men jag minns att jag tyckte att hon var bra, hon hade en väldigt fin akt som kombinerade skuggspel med en liten film som projicerades bakom henne. När vi pratade med henne innan hon skulle komma så bad hon oss också fixa en filmduk till den akten. Jag kommer ihåg att vi jagade efter en bra filmduk och att det var rätt besvärligt. Vi hyrde en ganska stor filmduk till slut och jag tror att vi även tog med en liten duk. När hon väl kom, höll vi på och testade och fipplade och inget funkade riktigt, till slut gjordes projektionen direkt på bakgrundsridån. Sådär kan det verkligen vara med trollerinummer ibland, man springer över ån efter vatten ganska många gånger innan man inser att det man hade från början kanske funkar bäst. Det kan dock vara helt nödvändigt att gå de där extra stegen, det händer ju förstås också att man hittar det som lyfter alltihop.
Foto: Olav Holten
25:e och 26:e april var vi tillbaka på Lilla teatern i Uppsala, och spelade vår föreställning “Tussmörker”, om ni vill kan ni klicka på den här länken så får ni se hela showen. De här förställningarna såg ungefär likadana ut med bara några små ändringar och så att Inés var med i Stockholmsföreställningen. Här kan jag konstatera att vi återanvände allt material i showerna, jag tror att vi siktade på någon typ av “Best of Mystique”. Med tanke på allt vi hittade på under det där året kan jag tycka att vi förtjänade lite tid att återhämta oss. Det blir väldigt intensivt när man jobbar så som vi gjorde, vi skapade ju inte bara nya trolleritrick utan hittade ju dessutom på små sketcher och scenarion runt allting och det blev helt unika nummer. Jag har då inte sett något liknande någon annanstans. Lite längre fram ska jag beskriva våra arbetsmetoder lite mer ingående, men nu tycker jag att jag har skrivit färdigt för idag och förtjänar en enormt stor kopp te.
Foto: Olav Holten
Foto nedan: Arto Airaksinen
Foto nedan: Tomas Fransson
