I februari 2018 hette föreställningen “Den spruckna spegeln” och vår gästartist hette Wolfgang Moser. Wolfgang hade verkligen ett antal egensinniga och fantastiska nummer. Våra gäster lyfte verkligen våra föreställningar till en högre nivå.
Just tricket med tekannan gjorde han inte hos oss men en hel del andra fantastiska saker.
Varje Mystiquerepetition började med kaffe, vi möttes på något fik som låg i närheten av replokalen och hade någon sorts möte om vad vi höll på med och vad som behövde göras. Jag hade ett anteckningsblock och när en ny föreställning skulle göras frågade jag var och en vad de hade för idéer och vad de ville göra. Tom kom ofta med förslag som han hade rotat fram ur någon hjärnvindling lika dammig som boken tricket var beskrivet i från början. Oftast rörde det sig om trick som Tom hade någon idé om hur man kunde göra om och vrida till och göra bättre. Martin gjorde gärna trick han redan kunde eller hade kört mycket och som fick en ny dräkt när han plötsligt förvandlade nummer där han hade pratat till stumma musiknummer. Om jag kom med några trickförslag handlade det oftast om gamla klassiker som ett korttrick som heter sex card repeat eller liknande. De mest vansinniga förslagen kom i en förbluffande jämn ström från John-Henry. Som regel kunde han knappt hålla sig när vi sågs utan slet omedelbart fram konstiga saker han hade byggt eller presenterade idéer som fick oss andra att kippa efter andan. De här mötena kunde ta lite olika lång tid, beroende på hur mycket vi hade att avhandla och hur pass mycket försenad Tom var.
En gång hade vi lekt med en läskburk gången innan och vid fikat säger Martin att han hade drömt något konstig. Jag drömde att det växte fram läskburkar ur John-Henrys skägg, sade Martin. Jag har typ ett sådant trick, kontrade John-Henry, jag trollar fram ägg ur skägget. Det var början på rutinen med ägg ur skägg eller “Weird beard” som den heter. Rutinen utvecklades till att jag spelar en stackars restaurangbesökare som blir serverad av en grinig kypare spelad av John-Henry. Kyparen envisas med att trolla fram allt jag beställer ur skägget. Rutinen har vi gjort ganska många gånger och den har byggts om vääääldigt många gånger, både tekniskt och spelmässigt. Klicka på länken här så kommer ett youtubeklipp.
Foto:Olav Holten
“Weird beard” sågs första gången i februari 2018.
Det var i februari eller mars, men jag tror att det var februari vi fick veta att Martins tjat på Tom hade gett resultat. Martin hade förmått Tom att höra av sig till Magic Castle i Hollywood och höra om vi kunde få komma dit med Mystique. Tom har varit där många gånger och har skrivit en fin berättelse om det här.
Till slut kom svaret från Hollywood; vi skulle få komma! I juni skulle vi åka! Fantastiskt, en droppe kan urholka en sten och Martins tjat kan urholka Toms hörselgångar. Det här var ju verkligen något att se fram emot i den grå Stockholmska vårvintern.
Så småningom lufsade vi ju ner i replokalen och satte igång. Jag gick igenom mina anteckningar och så började vi arbetet med de olika nummer som skulle vara med. Jag har ju skrivit lite om att vi jobbade och försökte lösa hur olika trick skulle fungera rent tekniskt, men Mystique var ju inte bara ett trolleritekniskt experiment utan också gestaltningsmässigt. Det är nog här som mitt stora bidrag till Mystique ligger, vi har alla hjälpts åt med idéer till hur gestaltningen ska ske och Martin till exempel är bra på att se roliga och absurda bilder, men jag får nog säga att det är här som jag har jobbat hårdast. Det är inte alltid lätt att se de gestaltningsmöjligheter som finns. Mer om detta längre fram!
Här är lite bilder, alla tagna av Olav Holten.
