Jag inser plötsligt när jag sitter och tittar lite noggrannare på vad jag har skrivit så här långt att jag faktiskt har hoppat över en föreställning. Det var föreställningen “Ett opassande jobb” som vi gjorde i februari 2018 med vår vän David Persson som gäst. Den gången var Tom ute och for någonstans så det var bara tre från Mystiquegänget närvarande. David gick på magikursen på universitetet samtidigt som vi andra och är en karismatisk väldigt duktig magiker.
Jag var lite konfunderad över en sak när jag skrev episoden om Magic Castle, hade vi verkligen inte gjort “dödsbrevet” innan dess? Jodå visar det sig ju nu, här hade den premiär. I körschemat heter den “hängsnara” och det kan inte gärna vara något annat. Den här föreställningen dominerades av duo och soloakter, det märktes direkt när någon var borta. En intressant sak var att det står att “Ägg ur skägg” gjordes av John-Henry och Martin. Jag som trodde att jag hade varit med i alla versioner, men tydligen inte.
Låt oss hoppa framåt igen, vi hade precis avslutat på Olympiateatern i december. I januari flyttade vi in på Teater 3 på Rosenlundsgatan i Stockholm. Det var bekant mark för mig jag hade spelat teater där för länge sedan och även gjort ett par föreställningar med gruppen med juniormagiker jag tog hand om i början på 2000-talet. Fördelen med Teater 3 är att den är en fullt fungerande teater med all utrustning och publikplatser i gradäng så alla ser bra var de än sitter. Vi slapp börja med att ställa ut stolar när vi kom till teatern, även om vi arrangerade om platserna lite grand även på Teater 3.
Foto: Olav Holten
Som ni kan se på bilden ovan så fanns det också en ridå och betydligt större plats för oss att röra oss på. Det gjorde att vi fick börja repetera lite annorlunda och tänka mer på tiden det kan ta att göra entré och liknande saker. Vissa av våra nummer är ju väldigt tajmade och lagda till musik, då kunde man behöva börja gå in på scen tidigare än man var van vid. Vi var många gånger på den teatern och redan tidigt utkristalliserades var någonstans var och en höll till backstage. Var och en hade en stol eller två där han lade upp alla prylar som skulle användas och i en viss ordning. Vi gjorde förstås något liknande på de andra teatrarna men här fixerades det verkligen. Det fanns ju lite mer plats också.
Vår första gästartist i januari 2019 var Johan Ståhl som jag har nämnt tidigare. Johan är en hårt jobbande fantastisk magiker som charmar publiken med en räcka omöjligheter. Det var på första showen på nya teatern som vi upptäckte att vi inte kunde ha bord för nära publikplatserna, då blev det nämligen svårt att se för delar av publiken. Man vill som artist gärna känna närheten till publiken men det som känns bra för artisten är inte alltid lika bra för publiken.
I januariföreställningen körde vi för första gången “Bröder borstar bäst” som intro till showen. Det dök upp en hel del annat också, bland annat gjorde Tom en väldigt rolig återkommande grej under showen med någon fasters löständer. Jag och Martin gjorde en helt vansinnig liten sketch med en kort låt/ljud som Tom hade hittat. Ni kan se nedan hur det såg ut.
Foto: Olav Holten
Ett nummer var med John-Henry, Martin och Tom och var en komplicerad historia med en flaska och glas och boll, har jag för mig, som bytte plats. Samma gäng gjorde en rutin som vi kallade “two men – one cup”, om ni tittar på klippet så kan ni se hur Tom försöker gömma sig bakom Martin när han inte kan hålla masken riktigt. Jag tror att det började med att Tom gav tricket till Martin i present och var tänkt som ett solonummer, men att det sedan förvandlades till ett ensemblenummer.
Det här var också första gången som vi gjorde “six cards repeat” på två tror jag, det var jag och Tom och vi kallade numret “Position 6”. Det var jag som ville göra det här tricket eftersom att jag visste att det fanns en bra konflikt inbakad i det. Jag hade tidigare gjort tricket själv och spelat det som att korten ställer till det för mig. Man kan förstås också lätt göra det som ett elegant trollerinummer. Saken är den att när man är två så går det att göra konflikten tydligare och mycket roligare. Vi hittade ett spel där min rollfigur blir mer och mer frustrerad och galen, och det blir förstås ännu roligare när han försöker trycka ner känslorna men inte klarar det alls. Sedan vi gjorde det första gångerna har Tom hittat på och klurat till de tekniska finesserna i tricket. Han har till och med hållit en hel föreläsning om det. Jag har ingen film på när jag och Tom använder den lilla brickan och så, men här är ett klipp när Tom gör det med härliga Nikola Arkane.
En akt som också visades första gången här och som sedan repriserades ett antal gånger var “Three shell sting game”. Det här numret gillar jag, det bygger på att det är tre olika karaktärer som interagerar och frågan är om det är någon av dem som vet vad som händer egentligen. Som vanligt fick jag äta en massa kakor.
