Det var ju alltid lite av ett vågspel att lägga en föreställning precis innan jul. Vi visste ju inte om vår publik hade annat för sig eller om de kanske rent av kunde tycka att det var skönt att koppla av från julstressen, vi körde på iallafall och den 18:e december gjorde vi “Besynnerligt beteende” på Olympiateatern. Efter juluppehållet bytte vi teater igen, men var tillbaka på Olympiateatern för två föreställningar på hösten 2019. Vår gäst i julshowen var Robert Jägerhorn från Finland. Jag och Robert har känt varandra i evigheter (sedan vi var tonåringar, det är ganska många evigheter sedan), och håller kontakten fortfarande. Robert är en väldigt duktig trolleriartist och skådespelare, och hängde glatt med i Mystiquesvängarna.
Foto: Olav Holten
Vi lutade oss mot en hel del repriser i decembershowen, men hade förstås några nya nummer också. Jag och Tom gjorde ett nummer med trollstavar och jag undrar om det inte var något ägg inblandat också. När vi pratar om numret, jag och Tom, så minns ingen av oss riktigt vad det var vi gjorde egentligen. Jag och Tom gjorde även vår baksketch med ett klassiskt gammalt trolleritrick. Tom hade hittat utrustningen för att göra tricket och vi repriserade det flera gånger senare. Tricket beskrivs i en trolleribok, i förordet till Al Baker-boken om någon trollkarl undrar, av Teller. Jag tog till och med originalreceptet till själva kakan som dyker upp i slutet på tricket och stod hemma och testbakade, och det blev rätt bra.
Den allt som har etsat sig fast i minnet är dock, som så ofta, något som John-Henry gjorde. Han klädde ut sig till en jättestor fågel och trollade fram små trollkarlar. Det brukar ju vara tvärtom liksom, trollkarlarna han trollade fram var dessutom små kopior av alla i Mystiqueensemblen. Det hela såg förstås totalt vansinnigt ut, och han flaxade runt på den där lilla scenen.
Under tiden på Olympiateatern hade vår vän Göran Hallmarken kört tekniken åt oss, Göran är egentligen en otroligt skicklig musiker, men valde ändå att dela våra ångestkval. Det var inte så lätt med tekniken på Olympiateatern, sladdar var dragna lite hipp som happ och man var ju aldrig riktigt säker på vilken lampa som lyste var. Erik Johansson fick hjälpa oss och stackars Göran mer än en gång. Jag har för mig att det var något strul med högtalarna också och att inte alla fungerade alla gånger. Göran skötte för det mesta all teknik själv, det fick han göra några gånger när vi hade flyttat också, men så småningom skulle han få lite hjälp.
Jag brukade skicka körschemat till Göran på helgen innan föreställningsdagen, och sedan kom Göran ner till replokalen dagen innan det var dags och så gick vi igenom alla cuer. Samma dag som det var föreställning hade vi ett supersnabbt genomdrag där vi testade att det mesta funkade. Det blev såklart lite fel ibland, men det var verkligen inte Görans fel. Vi i Mystique borde egentligen resa en liten staty till Göran och hans tålamod.
Foto nedan: Arto Airaksinen