Den 24:e april 2018 hette föreställningen “Inspektören kommer” och från Spanien flög Gisell Estrada in. Maga Gisell som hon kallar sig kom med en fin scennärvaro och levererade magi med en mer dramatisk inlevelse än vad vi i norden brukar våga oss på. Tom nämner i kommentaren till min förra postning att jag berättar om allt som gick snett. Det är klart att ofta är det ju sånt man minns med en viss fasa som biter sig fast.
Jag tycker nog att vi gjorde en hel del bra saker och på många sätt helt annorlunda mot hur magi har presenterats tidigare, men man får ju komma ihåg att Mystique var ett experiment och när man experimenterar med något så blir det fel här och där. Det var för övrigt något som vi hade svårt, åtminstone till en början, att berätta för vår tilltänkta publik; det här är saker vi just har hittat på och ingen superrepeterad show. Vi gick på väldigt slak lina många gånger, ibland tappade vi fotfästet och fick känna av hur det känns att ramla i golvet med ett brak och ibland räddade vi saker nätt och jämnt, och understundom kom vi med något briljant.
Foto: Olav Holten
Det finns några nummer som på något sätt balanserar på en mycket tunn knivsegg mellan briljant och skräp. Ett sådant nummer tycker jag att “inspektören kommer” är, ibland när jag ser på någon filmad upptagning tycker jag verkligen om den. När jag ser samma film någon dag senare kan jag bara skaka på huvudet och undra vad vi höll på med. Numret kommer ursprungligen från en övning som gjordes på någon av universitetskurserna, när vi satte klorna i den blev den ännu mer strikt koreograferad och vi lade till ett par roller. Här ligger en länk till ett klipp på youtube.
Den exakta upprepningen är ju gjord för att vara nästan hypnotisk med ett par konstiga avbrott, och tro mig när jag säger att det är mig en fröjd att få se Tom komma skuttande i slutet med höga knän. Vi har gjort några sådana koreografiska nummer med Mystique, det är bara det att koreografi gärna ska göras i takt. Tyvärr så finns det egentligen bara en genuint musikalisk person i Mystique som verkligen kan hålla takten och det är Martin. Vi andra sneglar förstulet på honom och försöker hänga med, ibland funkar det och ibland inte. Jag tycker dock att “Inspektören kommer” är en triumf för vår vilja att göra något annorlunda och hitta helt nya vägar att presentera trolleri.
I den här föreställningen gjorde vi också för första gången tricket med mjölken som hälls i större och större glas (Multum in reverse eller Multum in Parvo heter tricket). Här gjorde vi det med hela ensemblen till musiken som vi skulle komma att använda till ett intronummer senare. Det är absolut inte dåligt, utan rätt kul, men vid ett senare tillfälle tog vi tag i det här tricket ordentligt och jag regisserade om det totalt. Det har blivit mycket roligare och tydligare i den nya versionen tycker jag, och antagligen Tom för han brukar ha svårt att hålla sig för skratt ibland i den här rutinen. Jag tänker berätta lite mer om numret ifråga när vi närmar oss den nya versionen så småningom, men det som vi gjorde senare var att vi istället för att göra ett tjusigt trollerinummer använde vi oss av en konflikt mellan två eller egentligen tre stycken figurer. På något sätt fanns den där konflikten redan inbyggd i tricket, det gällde bara att se det.
Dags för en stor kopp te nu, utan mjölk eller inspektörer.
Foto: Olav Holten
Foto nedan: Arto Airaksinen
