Vi har ju gjort små utflykter med Mystique lite då och då, dagen efter att vi hade spelat föreställningen med Wolfgang Moser var det dags att göra ett gästspel i Göteborg. Det visade sig bli en ganska jobbig upplevelse. Vi var ju trötta redan efter urladdningen med showen kvällen innan, nu skulle vi åka bil ner till Göteborg och göra en föreställning med Gaston som gäst. Problemet var att den ende av oss som hade körkort var Tom, och Tom passade på att få någon sorts dödsvariant av mancold. Han var förkyld och febrig och eländig. Vi klämde in oss och all rekvisita och kostymer i en liten bil och åkte iväg.
När vi väl var framme i Göteborg gällde det att hitta till “Haket” som stället hette där vi skulle uppträda. I vår jakt på rätt väg inne i Göteborg vet jag att vi åkte igenom en liten tunnel en fyra eller fem gånger. Till slut började tunneln kännas hemtam och trevlig, nästan som en gammal vän. Väl framme vid “Haket” möttes vi tack och lov av några lokala trollerikollegor som hjälpte oss att rigga upp scen och ställa ut stolar och jag vet inte allt. Tom fick gå och lägga sig på en soffa och slumra, det hjälpte kanske lite men han var bra mosig när vi skulle köra. Som jag minns det så körde vi i princip samma upplägg på showen som dagen innan fast med vissa justeringar. Ett problem var att vi inte hade med oss vår eminente tekniker Pelle Meyer från Scalateatern, jag tror att det till slut var stackars Gaston som körde det mesta av ljudet samtidigt som han passade på sina egna inhopp på scenen.
Det här var nog kanske inte Mystiques stoltaste ögonblick. Jag tror att det gick lite halvdåligt med flera nummer. Vi fick dock en publik och genomförde föreställningen.
Foto: Olav Holten
Efteråt var vi helt slut och jag kommer ihåg att det var lite svårt att samla ihop Mystiquegänget för att plocka ihop och städa i salen där vi hade varit. Jag minns också att vi fick mat och att vi sedan kom iväg i bilen alldeles för sent. Jaa, just det! Kom iväg i bilen! Vi hade av outgrundliga anledningar bestämt att vi skulle åka hem samma natt. Om Tom hade varit trött innan så var han helt slut nu. På vägen ut ur Göteborg vinkade vi adjö till vår kära tunnel. Vi var tvungna att stanna på vägen och låta Tom sova en stund. Där satt vi fyra farbröder i en liten bil och halvsov och snarkade så rutorna blev alldeles immiga. Vid ett annat tillfälle skulle vi tanka och Tom klev ur bilen i sin dimmighet och försökte komma underfund med hur han skulle lyckas applicera munstycket för fordonsgas på vår bensindrivna lilla bil. Som tur var hittade vi en mack med vanlig bensin inte långt därifrån, jag tror att vi körde de sista meterna på bara bensinångor för mätaren stod på noll.
Det är väldigt osäkert hur det egentligen gick till, men på något sätt skumpade vi hem till Stockholm till slut. Man skulle kunna tro att den här utflykten fick oss att avstå från fler resor, inte då! Det finns massor av härligheter att berätta om. I nästa avsnitt ska jag berätta om Mystiques känsla för takt.
Jag har inga bilder från Göteborgsspektaklet så här kommer en bild på när Martin “tar hand om” Tom. Fullt möjligt att Olav Holten har tagit den här bilden också, men jag vet inte säkert.
